Heiwit i Bryssel, vid bordet om den europeiska batteriets framtid

Den 11 juni 2026 deltog Heiwit i Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs debatt om framtiden för den europeiska batteriindustrin. En dag då man talade om konkurrenskraft, energi och människor – och om den roll som natrium ’made in Europe“ kan spela för kontinentens industriella suveränitet.

En dag som betyder något

Det finns en tid då ett företag slutar vara enbart en aktör på marknaden och blir en del av en större konversation. För Heiwit kom den tiden den 11 juni 2026, i Bryssel, vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) bord, i debatten “Framtiden för den europeiska batteriindustrin”.

Heiwits VD, inbjöds att sitta i panelen “Från strategi till expansion” — “från strategi till skala” — tillsammans med andra branschaktörer, för att besvara en långt ifrån självklart fråga: hur omvandlar Europa sina ambitioner kring batterier till ett verkligt industriellt ledarskap, och hur gör man det under de kommande två till tre åren?

För ett ungt italienskt företag som utvecklar och tillverkar natriumjon batterisystem är det inte en detalj att bli inbjuden att bidra med sin röst vid det tillfället. Det är ett tecken på att den europeiska energiomställningen inte bara handlar om stora bilfabriker, utan också – och kanske framför allt – om valen hos dem som bygger produkter avsedda för kontinentens hem och företag.

Det rätta ögonblicket, den rätta frågan

Debatten inföll under en särskild vecka. Bara några dagar tidigare hade Europeiska kommissionen formellt antagit Batteriboostningsanläggningupp till 1,5 miljarder euro i räntefria lån för att stödja europeiska celltillverkare i den känsliga fasen av produktionsstart, plus 300 miljoner avsatta för kritiska råvaror. Ett viktigt steg, som kompletterar Industrial Accelerator Act och de första kraven på “Made in Europe”-komponenter i offentliga upphandlingar.

Situationen talar för sig själv: över 80% av den globala batteriproduktionskapaciteten är idag koncentrerad till Kina, och under 2024 har Europa spenderat tiotals miljarder euro på batterier, varav den allra största delen importerades. Under de senaste arton månaderna har dessutom kontinenten sett hundratals gigawattimmar av planerad produktionskapacitet gå upp i rök, till följd av uppskjutna projekt och en efterfrågan på elbilar som varit svagare än väntat.

De nya europeiska åtgärderna är främst avsedda för stora fabriker av battericeller för elbilar – anläggningar på minst 10 GWh, ofta “första anläggningen” för ett fåtal stora grupper. Och det är just här som debatten i Bryssel har ställt den mest intressanta frågan, som också togs upp av moderatorn: måste den europeiska strategin titta bortom elbilen, och måste den ge plats för alternativa kemier som natrium? Två frågor som, för Heiwit, låter som hemmaplan.

“Den mest brådskande åtgärden? Människor”

När han tillfrågades om den mest angelägna åtgärd Europa behöver vidta, överraskade Heiwit publiken med ett svar som var allt annat än tekniskt.

“Problemen vi brukar nämna – kapital, råvaror, leveranskedjor – är viktiga, men de är lösbara. Europa hittar pengarna och bygger leveranskedjorna. Det som oroar mig mest, och som nästan ingen agerar på, är människorna.”

Poängen är enkel och djup: vi kan bygga Europas mest automatiserade batterifabrik, men det krävs fortfarande en generation som vilja arbeta inom avancerad tillverkning. Och i tjugo år har unga människor fått höra att målet var kontorsarbete – just den typ av arbete som artificiell intelligens kommer att absorbera först. Det arbete som inte kommer att försvinna är det som bygger och underhåller verkliga saker: anläggningar, fabriker, batterier. Att återigen göra industriellt arbete önskvärt, genom utbildning och lärlingskap, är kanske den mest angelägna utmaningen under de kommande åren. “Om vi klarar av det bra”, tillade han, “kommer ett annalkande problem att bli vår största konkurrensfördel. Om vi misslyckas kommer vi att ha gigafabriker och ingen som får dem att fungera.”

Att producera i Europa är mer lönsamt än vad man tror

Heiwits andra meddelande slog hål på en kliché: idén att produktion i Europa oundvikligen är för dyr.

“I våra fabriker kostar ett färdigt batteri oss ungefär 10% mer än i Kina. Det är ingen oöverstiglig hinder. Och framför allt: de där 10%:na finns inte i själva cellen.”

Heiwit är en systemintegratör, inte en celltillverkare. Cellen är en råvara för oss: vi köper den till globalt marknadspris och bygger batteriet, elektroniken och mjukvaran runt den. Det innebär att kostnadsgapet inte ligger i cellen — som kostar ungefär lika mycket överallt — utan i energi, arbete och kapital. Tre poster där Europa verkligen kan göra skillnad. Arbetskostnaden, till exempel, väger allt tyngre: de kinesiska industrilönerna har ungefär tredubblats på tio år och fortsätter att stiga, medan de i Europa har stått stilla; och automatiseringen, där kontinenten utmärker sig, minskar denna komponent ytterligare.

Härifrån de konkreta villkor som Heiwit har angett. Första: en verklig europeisk cellproducent – för den dag den existerar kommer integratörer som Heiwit att vara redo att köpa hela produktionen och därmed garantera den efterfrågan som gör en anläggning finansierbar. Andra: tillgänglig och stabil energi. Tredje: offentligt stöd för de första produktionslinjerna tills volymerna gör dem lönsamma.

Energi och stabila regler: perspektiv från investerare

Den tredje frågan gällde ett ämne som Heiwit också känner väl till från insamlingssidan: hur mycket betyder energipriser och förutsägbarhet i regler för investerare?

“Investerare behöver inte det billigaste landet. De behöver ett stabilt land. Med kända energikostnader och kända regler kan du bygga en tioårsplan. Med regler som ändras var artonde månad, inte.”

El är en verklig del av produktionskostnaden för en cell: idag betalar den europeiska industrin för el cirka två och en halv gånger mer än Kina, en klyfta som minskar för stora, energikrävande konsumenter men inte försvinner. Ändå, förklarade Heiwit, är den verkliga hindret osäkerhet: varje gång reglerna ändras, översätter investeraren det till risk, räntekostnaden stiger och ett projekt som borde starta stannar upp. Det är en punkt som en stor del av den europeiska industrin instämmer i: engångsåtgärder, hur välkomna de än är, räcker inte; stabilt och flerårigt stöd behövs. Heiwits begäran är enkel – tydliga och varaktiga regler för energi och incitament – eftersom de är värda mer än något enskilt bidrag: de gör pengar billigare för alla som väljer att bygga här.

Natrium, ett europeiskt val

Bakom dessa positioner finns en tydlig produktvision. Heiwit har utvecklat det första CE- och TÜV SÜD-certifierade bostadsbatteriet med natriumjoner i Europa, designat och monterat i Italien. En teknik som, till skillnad från litium, varken använder litium eller kobolt, inte är utsatt för termiska rusningar (thermal runaway), fungerar bra även i kyla, är högt återvinningsbar och kan transporteras och lagras helt säkert, till och med vid noll spänning.

Det är också en teknik som utvecklas. Efter de första lageroxiderade cellerna arbetar Heiwit med polyanioniska celler: lite tyngre och med något lägre energidensitet, men definitivt säkrare och mer långlivade. För ett batteri som sitter på en vägg, och inte i en bil, är det rätt kompromiss – bekräftelsen att Europa inte nödvändigtvis måste vinna med den ’tätaste“ cellen, utan kan vinna med rätt cell för varje användningsområde. För att komplettera systemet finns den intelligenta hanteringsmjukvaran AI-omsorg, som optimerar egenanvändningen och övervakningen av anläggningarna.

Natrium är i grunden också den mest “europeiska” kemin som finns: rikligt förekommande material, inget beroende av litium- och koboltkedjor, en leveranskedja som kontinenten verkligen kan kontrollera. Det är därför det inte bara representerar ett alternativ, utan en konkret utgångspunkt för europeisk industriell suveränitet.

Vad tar vi med oss hem från Bryssel

Heiwit gick ut ur debatten med en stärkt övertygelse: Europa kan bygga upp en egen batteriindustri, och natrium är rätt utgångspunkt. Men det krävs tre saker samtidigt – konkurrenskraftig energi, stabila regler och, ja, människor som väljer tillverkningsbranschen. En stor del av den berömda 10%-klyftan ligger inte i tekniken: den ligger i händerna på den europeiska politiken.

För ett ungt företag från Varese var det en ära och ett ansvar att få sitta vid det bordet. Och en påminnelse om varför vi gör det här arbetet: att dagligen visa att det går att producera ett säkert, hållbart och genuint "made in Italy"-batteri i Europa – och att framtiden för energilagring också kan tala vårt språk.